Vi lever i en tid där vi förväntas prestera på topp på jobbet, ha ett Instagram-vänligt hem, träna regelbundet och samtidigt vara den där djupt reflekterande, ständigt närvarande föräldern som våra söner behöver. Låt oss vara ärliga: Det går inte ihop. När ekorrhjulet snurrar som snabbast är det ofta tålamodet och närvaron som ryker först.…
Vi har alla varit där. Du ställer en helt vanlig fråga – kanske om läxan, kompisar eller hur dagen har varit. Och svaret blir en smälld dörr, en suck som rymmer hela universums lidande eller ett kort: ”Låt mig va!” Det är som att gå på ett minfält. Du vet aldrig vilken kommentar som kommer…
Vi pratar ofta om skärmar som om de vore fienden. Att de skapar avstånd mellan oss och våra barn. Att mobilen, spelen eller Youtube långsamt tar vår plats. Men det kanske inte är så enkelt? Ibland är det inte bara skärmen som skapar avstånd. Skärmen är en del av deras värld För många tonårspojkar händer…
Du frågar hur dagen har varit. Du får ett ”Bra”Du frågar vad de gjorde.”Vet inte”Och plötsligt känns det som om något har stängts.Inte bara samtalet. Utan dörren.Det är lätt att tolka det som ointresse. Som trots.Som att han inte vill ha med dig att göra.Men det är sällan så enkelt. Tystnad är inte alltid avstånd…
Det kan börja nästan omärkligt. Ett ”vet inte” som döljer mer. En stängd dörr. Ett svar som tar slut efter tre ord.Om du känner att din tonårsson inte vill prata med dig är du inte ensam. Många av oss föräldrar beskriver samma sak – en känsla av att relationen har blivit tystare, mer avvaktande, ibland…