Arvet efter oss: Del 3

Vi har pratat om tystnaden och känslomässig förstoppning. Vi har pratat om spegeln – hur våra egna handlingar lär våra söner mer än ord. Men det finns en sak till som ofta tar plats i rummet mellan oss och våra barn. Jag kallar dem för ”spökena”.

När våra drömmar hamnar i deras ryggsäck

Vi vill ju bara våra söners bästa. Men ibland råkar vi packa ner våra egna ofullbordade drömmar i deras ryggsäckar. Det börjar ofta i all välmening: vi vill att de ska ta de chanser vi aldrig tog.

Kanske är det hockeykarriären som aldrig blev av, utbildningen vi önskar att vi själva hade gått, eller rädslan för att de ska begå precis samma misstag som vi gjorde. Men när vi projicerar våra egna behov på våra söner skapas ett osynligt tryck. Sonen känner snabbt av om pappas humör hänger på hur matchen gick, eller om mammas stolthet är kopplad till hur bra det går i skolan.

Då blir kärleken villkorad. Han börjar prestera för vår skull, inte för sin egen. Där föds ”prestationsprinsen” – han som tror att han bara är värd något när han levererar.

Att städa ut spökena

Att bryta arvet handlar om att våga se spökena i vitögat. Det handlar om att skilja på mina känslor och min sons känslor. Vi behöver ställa oss frågan:

Är det här min sons dröm, eller är det min? Är jag arg på honom nu, eller är jag egentligen arg på mig själv för att jag inte vågade när jag var i hans ålder?

När vi tar ansvar för våra egna ”spöken” lyfter vi en enorm tyng från våra söners axlar. Vi ger dem friheten att vara sig själva, inte en förbättrad version av oss.

Den trygga hamnen: Ditt viktigaste bidrag

Motsatsen till spökena är det som psykologer kallar för ”den trygga hamnen”.

Att vara en trygg hamn innebär att din son vet – ända in i märgen – att han är älskad av dig oavsett resultat. Att han har en plats hos dig där han får vara svag, misslyckas och vara helt vilsen. Utan att din kärlek rubbas en millimeter. Det är här vi bygger hans emotionella kapital. Det är den inre röst han kommer att bära med sig hela livet.

Din utmaning: Den prestationsfria zonen

Hitta ett tillfälle nu i helgen där du bekräftar hans person, inte hans prestation. Istället för att säga ”Bra match” eller ”Snyggt jobbat med läxan”, prova att säga något i stil med:

• ”Jag älskar verkligen att hänga med dig, du har så kloka funderingar.”
• ”Jag blir så glad av din humor, du får mig alltid att skratta.”
• ”Tack för att du är du. Jag är så stolt över att få vara din pappa/mamma.”

Varför? För att vi behöver överbevisa den där rösten i deras huvuden som säger att de bara duger när de gör rätt. Vi behöver visa att de är älskade bara genom att finnas till.

Vi äger arvet tillsammans

Den här artikelserien har handlat om arvet efter oss. Det tunga, tysta arvet som vi alla bär på i olika grad. Men genom att vi pratar om det, genom att vi vågar titta i spegeln och städa ut våra spöken så äger vi arvet och kan omvandla det.

Vi är den generationen som väljer att göra annorlunda. Vi behåller styrkan och lojaliteten från vår uppväxt, men vi lämnar tystnaden och prestationskraven bakom oss. Vi ger våra söner ett nytt språk, en lättare ryggsäck och en tryggare hamn.

Tack för att du har läst, reflekterat och varit en del av det här samtalet. Resan för Våra Söner har bara börjat.

Vad tar du med dig från den här serien? Kommentera gärna nedan, jag vill gärna höra dina tankar.

Med värme,